Webbsök

*00003647cam 122010098a 4500
*001281173
*00520161206142847.0
*008161011s2017    sw ||||j     |00| 1|swe d
*020  $a9789163892707 $qinbunden
*035  $a(BOKR)9789163892707
*035  $a(SE-LIBR)19738570
*084  $aHcf$2kssb/8
*1001 $aWidmark, Martin
*24510$aHuset som vaknade /$cMartin Widmark ; ill. av Emilia Dziubak
*260  $bBonnier Carlsen,$c2017$02018
*263  $a201701
*300  $a40 s.$bill.
*520  $aLarsson bor i sitt ensamma hus, han är så dyster att katten flyttat ut. Han lever med sina minnen av sedan länge vuxna barn och en fru som inte längre finns. En pojke knackar på hans döör och ber honom ta hand om en växt. Magiskt vackra bilder skapar stämning av vemod och sorg som sakta vänds efterhand som växten sätter knopp. 
*653  $afrön
*653  $aensamhet
*653  $aåldrande
*7001 $aDziubak, Emilia$4ill
*852  $hHcf
^

Gubben Larson sörjer sin döda fru och saknar sina utflyttade barn. En kväll när han som vanligt har gått igenom huset och släckt ner rum för rum och dröjt sig kvar för att minnas sin fru och sina barn och deras liv i huset, knackar det plötsligt på dörren. En liten pojke med en kruka står utanför och ber honom att passa en nysådd blomma. Larson tar motvilligt emot krukan, men i takt med att plantan växer kommer livsglädjen tillbaka. MTM:s talboksannotation: Larson börjar bli gammal. Han bor ensam i sitt stora hus och varje kväll går han runt till alla rum och släcker lamporna. En gång i tiden var huset fullt av liv. Men nu har hans fru Sara dött och barnen flyttade hemifrån för länge sedan. En kväll när alla lampor är släckta, ringer det på dörren. Det är en liten pojke som vill att Larson ska ta hand om hans blomma